Inspirerad 28 november, 2007

Jag blev inspirerad av Vendettabettan och Livsglimtar när jag låg nerbäddad i sängen och surfade runt och läste favoritbloggar. Vilka tavlor!

Nu behöver jag inte lägga ut någon bild på mig, för denna bild säger allt om mig.

http://www.bored.com/createpaintings/result.php?id=11962540653939Dagen tillbringas i sängen, ska försöka ladda batteriet.
Tack o lov för min laptop som kan ta mig vart som helst i världen, medan jag gosar i täckets värme och slipper gå ut i kylan. Nästan alla julklappar klara och nu ska jag ta mig över till Amerika och kolla lite kändis skvaller, det funkar alltid när man känner sig trött och nere

Mums 27 november, 2007

Har precis kommit hem från att skjutsat hem barnbarnet med föräldrar och tröstar mig med sista biten kladdkaka som blev över efter middagen. Jag måste bara tipsa om den helt suveräna kaka som jag hittade receptet på på Barbakvinnans blogg på aftonbladet.

http://blogg.aftonbladet.se/961/perma/642686

Den godaste kladdkaka som jag någonsin gjort, och den kommer jag att göra flera gånger!!

Risken finns, trots att Barbakvinnan säger att man kan vräka i sig den om man gör Atkins, att jag kommer att svälla ut här och där och kanske måste skaffa mig en bredare blogg

Dom kom och dom åt 25 november, 2007

 En nöjd mormor kan nu krypa till sängs, med vetskapen om att ha lilla Wille snosande på övervåningen.

Köttsoppa 25 november, 2007

Dagens stora gärning är ett köttsoppe-kok. Förr klarade jag av att laga mat med ena handen, samtidigt som den andra gjorde något annat. Ville det sig så kunde jag sköta något med tårna också.
Idag är det bara köttsoppe-kok som gäller; en insats vid köksbänken, en lång vila på det och så upprepar sig proceduren i all evighet känns det som. Känns bittert, för jag vill ju fortfarande och allt blir så tråkigt när det tar sån tid.
Inte har man mycket och prata om nå mer heller. ”Idag kokade jag köttsoppa, igår vilade jag och dan innan var jag in till stan, men jag kommer inte ihåg så mycket av det”! Snacka om ”boooooring”. Jag har blivit tråkig helt enkelt och det som känns värst med det är att jag inte valt det själv!

En stor ljusglimt idag är att barnbarnet med föräldrar och hund kommer ut hit till byn och hälsar på mig! Hoppas att de stannar i många, många dagar, så jag riktigt får rå om dem ordentligt. Och att de äter ordentligt av min köttsoppa som tagit hela dagen att koka

Min stora sorg 24 november, 2007

Tankarna far iväg till föräldrarna till Niklas, http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1324695.ab.

När min äldste son var liten, var jag också i den maktlösa situationen när jag inte tyckte att sjukvården lyssnade på mig. Jag möttes av total misstro, ingen lyssnade och jag fick kalla handen över oron att något inte var som det skulle med pojken. Fick dumma svar som; barn skriker, barn kräks och barn är lösa i magen, till saken hör att jag var väldigt ung, 17 år, när jag fick honom och att de ville upplysa mig om att det inte var en ny docka jag fått. Jag kände mig väldigt kränkt! Men värre är känslan som jag burit i över 22 år nu, att jag inte stod på mig, att jag inte kämpade hårdare för att bli hörd. För kanske, kanske hans hjärntumör  inte hade givit honom så stora skador.

Det är en sorg som jag får leva med hela livet, kanske hade alla skador ändå blivit, men jag vet inte det. Kanske Niklas hade levt idag, kanske inte. Men föräldrarna hade sluppit leva i den ovissheten, och den ovissheten tär!

Jag träffade en klok man 22 november, 2007

Gäsp 

Finns det hormoner som gör en mormor disträ, enkelspårig och i ett lyckorus?

Då har jag börjat producera den i massor; allt jag tänker på är lille Wille och kan komma på mig själv med ett leende på läpparna.
Inte riktigt likt mig!

Jag var igår och blev utstuderad av Wille som nu blivit 1 vecka. Så klok han är, man ser hur det lyser ur hans ögon, hela världens visdom; äta, sova, skita och goa. Jag ska försöka ta lärdom av honom och bara njuta av det som är basic. 

Stort 14 november, 2007

Idag har jag blivit mormor och det är stort.

Allt har gått väl, både med föräldrar och bebis, lugnt och fint med planerat kejsarsnitt. Det blev en liten pojke, liten o liten, han var också stor, 5 kg och 53 cm lång. En riktig guld-klimp!

Tänk vad åren går fort, för exakt 19 år sedan fick jag pigan på magen och idag var det hennes tur. Så idag har det varit en stor dag!

Så nu ler jag bara, i ett saligt lyckorus.

Hjälp….snart mormor 12 november, 2007

Sug på ordet ……  mormor

 Låter gammalt, men ändå härligt, mysigt, tryggt, bullbakande, moget och en massa andra superlativ!

 Men nu är jag ju bara jag….ganska ung, flamsig, micro-värmare, sökande och en massa annat omoget, ovuxet och ibland t.o.m lite oanständig.

 Men det gör inte längtan mindre, på onsdag är jag mormor.
Min ”lilla” underbara dotter skall få barn och jag bara längtar.