Jag har egentligen inte mycket att berätta, men mycket i hjärtat. Wille är fortfarande kvar här hos mig i byn och det gör mig så lycklig. Önskar att det blev oftare, men det är bara att passa på och njuta när tillfället ges.
Han växer så att det knakar, han kan kräla, vinka, la-la lalla, lipa och donka-donka nu. Tycker det var nyss han låg på sin mammas mage och bara ”var”. I och för sig var det nästan som igår (iallafall förrgår) som jag fick min äldsta, jag har inte förändrats en dag till det yttre, men pojken är en man på 24 år.
Visar en bild på Wille de Buse, tagen igår.
Är han inte en riktig go´bit?
